Blåmesungarna har lämnat holken!
Så var det dags för blåmesungarna i björkholken att lämna trygga boet och ge sig ut i stora världen. Dagen innan den stora utflygningen började de titta ut genom öppningen. De satt ganska långt in och tittade storögt på världen utanför. Den stora ungen som oftast satt och kikade ut trodde jag skulle ta steget under dagen men den var inte riktigt redo. Jag vågade knappt lämna dem utan uppsikt rädd att missa det hela men när förmiddagen gått utan att något hände så hoppades jag att de skulle vänta till dagen efter.
Så i förrgårs morse riggade jag upp stativet igen tidigt på morgonen.
Det dröjde inte länge innan unge 1 satte sig långt ut i hålet och tjattrade efter sina föräldrar.
Strax efter 8 tog han sin första flygtur till sälgen bredvid. Föräldrarna kom snabbt och ledsagade honom vidare.
Unge 2 väntade över en timme innan den vågade sig ut i hålet! Den backade fram
och tillbaka flera gånger! När jag var helt säker på att den skulle flyga ut så drog
den sig tillbaka igen.
Pappan försökte locka ut den!
Tvåan ville stanna i tryggheten ett tag till!
Tvåan tvekade en lång stund men till slut...
...vågade den sig ut i det okända!
Trean- så ljuvlig och med hjärtformad näbb :love:!
Efter viss tvekan så tog den sig till slut längre fram i hålet!
Trean tog språnget ut i luften! Graciöst!
Unge 3 kom efter ytterligare ett par minuter. Så fort det blev ledigt i hålet så kom nästa unge dit. Unge 4 tvekade så länge att hela dagen gick :-). Att det var en mycket liten unge kvar såg vi också nu. Den tittade upp ibland bakom fyran men hoppade snabbt ner igen när den blev nerknuffad. Vi kallade den för Pella :-). Jag försökte lyssna för att höra hur många som var kvar och jag gissade på två. Föräldrarna fick nu både ta hand om de utflugna och de som var kvar i holken.
I går gick jag upp ännu tidigare men det var inte mycket aktivitet i holken. Molnigt och blött på marken men uppehåll. Det brakade till i skogen och en rådjursget tittade rakt på mig. Efter henne gick 3 små prickiga kid på rad!! Vilken upplevelse! Fler än två har jag aldrig sett förut och inte heller så här små.
När jag såg blåmesföräldrarna flyga in i holken och det tjattrade för fullt så visste jag att de sista ungarna var kvar. Vilken tur!
Fyran syntes i hålet men ganska långt in. Den var alldeles tyst, bara tittade ut och samlade mod såg det ut som.
Fyran bestämde sig helt plötsligt och kom längre ut i hålet...
...och strax innan 8 flög han ut!
Fyran bland löven! Sötnosen!
Då var det dags för femman att se ut genom hålet. Ingen liten miniblåmesunge så antagligen fanns det en till därnere. Femman tjattrade mycket och nere i holken var det som ett eko. Lilla Pella, det var alltså 6 ungar! Femman satt länge och tittade och backade ibland ner igen.
Sexan, Pella, ville också kika ut och här är båda i hålet!
Det tog nästan tre timmar och blåmesföräldrarna kom och lockade på femman.
Ibland utan mat och varje gång de varit där blev den lille ungen modigare och kom längre ut i hålet.
Femman tvekade länge och behövde mycket övertalning. Han var ganska så högljudd!
Strax innan 11 halkade femman till och hamnade utanför hålet.
Den rätade upp sig...
...och tog sin första flygtur till aspen bredvid!
Det gick ju bra femman!
Pellas tur att få komma fram till hålet! Se vilken söt hjärtformad mun hon hade!
Medan jag försökte fota femman i grenverket så passade sexan Pella på att titta ut och efter mindre än en minut så var det något som damp ner framför mig där jag stod. Den flygturen gick inget vidare och Pella satt hopklamrad på en liten låg gren i granen. Pella var verkligen en yttepytteblåmes och hon tjattrade för full hals efter sina föräldrar. Hon försökte flyga men det blev bara små skutt. Inga föräldrar syntes till och när hon fortsatte att ta sig fram skuttandes mellan grenarna in i skogen så bestämde jag mig för att följa efter. Jag tog med mig en kratta om jag skulle stöta på några hemska nötskrikor eller liknande. Ett par meter från tomtgränsen hamnade hon i svartvita flugsnapparens revir och hanen gjorde direkt utfall mot Pella. Hon skuttade vidare och hamnade till slut på marken. Pella tjattrade men inga föräldrar i sikte. Till slut hade hon tagit sig bort mot hackspettsträdet genom att skutta fram. Flyga verkade hon inte kunna. Det gick bara inte att lämna henne åt sitt öde utan jag bestämde mig för att plocka upp henne. Det gick bra att fånga henne och med en ljuvlig varm dunboll i handen gick jag tillbaka till trädgården. Hon tittade på mig men var alldeles lugn. Var gör man nu av en liten blåmesunge? Jag tog en stor blomkruka och fyllde den med mossa samtidigt som jag bar runt på Pella i andra handen. Tog sen en lövkorg som jag vände upp och ner på. Hämtade också mosad talgboll, pincett och vatten i en burk. Hon ropade på sina föräldrar och ville varken äta eller dricka.
Jag ringde till viltjouren men de var inte speciellt intresserade av en liten fågelunge som var sist ut ur holken och var dålig flygare.
Efter ett tag började Pella putsa sina vingar och småflyga under korgen. Hon tjattrade hela tiden och efter ett tag såg vi en av hennes föräldrar i närheten. Jag tog då av korgen och mamman tog sig fram till henne. Mamman flög dock snabbt därifrån och Pella försökte följa efter ivrigt tjattrande men det blev bara skutt denna gången också. Jag fick hämta tillbaka henne igen. Efter ytterligare en stund verkade hon lite starkare och när jag släppte ut henne så flög hon en liten bit. Satte sig i tujorna bakom granarna och ropade efter sina föräldrar. Blåmesmamman kom och hon flög snabbt efter lite mat till Pella. När mamman försvunnit igen så flög Pella och satte sig på en gren nära svartvita flugsnapparnas holk. Mamman kom med mat igen och när hon återigen försvann så flög Pella en bit igen. Jag följde efter henne tills hon kom för högt upp bland träden. Där slutade min insats för underbara söta Pella och jag hoppas nu att allt går henne väl. Tänk vad man får vara med om när man studerar småfåglarna!
Här kommer foton på sötaste Pella:
Precis nyutflygen!
Vem är du?
Här är jag mamma!
Såå liten!
Underbar!
Hon ser ut att undra vart hon har hamnat!
Inte lätt att få vingarna att lyda!
Flax, flax!
Alldeles ensam och säkert lite rädd! Observera myran som hälsade på Pellas fot!
Mamma, pappa var är ni?
Underbar liten dunboll! :love:
Mamma! Hur söt kan en fågelunge bli?
I väntan på mamma som alldeles strax kom och gav Pella mat!
Så i förrgårs morse riggade jag upp stativet igen tidigt på morgonen.
Det dröjde inte länge innan unge 1 satte sig långt ut i hålet och tjattrade efter sina föräldrar.
Strax efter 8 tog han sin första flygtur till sälgen bredvid. Föräldrarna kom snabbt och ledsagade honom vidare.
Unge 2 väntade över en timme innan den vågade sig ut i hålet! Den backade fram
och tillbaka flera gånger! När jag var helt säker på att den skulle flyga ut så drog
den sig tillbaka igen.
Pappan försökte locka ut den!
Tvåan ville stanna i tryggheten ett tag till!
Tvåan tvekade en lång stund men till slut...
...vågade den sig ut i det okända!
Trean- så ljuvlig och med hjärtformad näbb :love:!
Efter viss tvekan så tog den sig till slut längre fram i hålet!
Trean tog språnget ut i luften! Graciöst!
Unge 3 kom efter ytterligare ett par minuter. Så fort det blev ledigt i hålet så kom nästa unge dit. Unge 4 tvekade så länge att hela dagen gick :-). Att det var en mycket liten unge kvar såg vi också nu. Den tittade upp ibland bakom fyran men hoppade snabbt ner igen när den blev nerknuffad. Vi kallade den för Pella :-). Jag försökte lyssna för att höra hur många som var kvar och jag gissade på två. Föräldrarna fick nu både ta hand om de utflugna och de som var kvar i holken.
I går gick jag upp ännu tidigare men det var inte mycket aktivitet i holken. Molnigt och blött på marken men uppehåll. Det brakade till i skogen och en rådjursget tittade rakt på mig. Efter henne gick 3 små prickiga kid på rad!! Vilken upplevelse! Fler än två har jag aldrig sett förut och inte heller så här små.
När jag såg blåmesföräldrarna flyga in i holken och det tjattrade för fullt så visste jag att de sista ungarna var kvar. Vilken tur!
Fyran syntes i hålet men ganska långt in. Den var alldeles tyst, bara tittade ut och samlade mod såg det ut som.
Fyran bestämde sig helt plötsligt och kom längre ut i hålet...
...och strax innan 8 flög han ut!
Fyran bland löven! Sötnosen!
Då var det dags för femman att se ut genom hålet. Ingen liten miniblåmesunge så antagligen fanns det en till därnere. Femman tjattrade mycket och nere i holken var det som ett eko. Lilla Pella, det var alltså 6 ungar! Femman satt länge och tittade och backade ibland ner igen.
Sexan, Pella, ville också kika ut och här är båda i hålet!
Det tog nästan tre timmar och blåmesföräldrarna kom och lockade på femman.
Ibland utan mat och varje gång de varit där blev den lille ungen modigare och kom längre ut i hålet.
Femman tvekade länge och behövde mycket övertalning. Han var ganska så högljudd!
Strax innan 11 halkade femman till och hamnade utanför hålet.
Den rätade upp sig...
...och tog sin första flygtur till aspen bredvid!
Det gick ju bra femman!
Pellas tur att få komma fram till hålet! Se vilken söt hjärtformad mun hon hade!
Medan jag försökte fota femman i grenverket så passade sexan Pella på att titta ut och efter mindre än en minut så var det något som damp ner framför mig där jag stod. Den flygturen gick inget vidare och Pella satt hopklamrad på en liten låg gren i granen. Pella var verkligen en yttepytteblåmes och hon tjattrade för full hals efter sina föräldrar. Hon försökte flyga men det blev bara små skutt. Inga föräldrar syntes till och när hon fortsatte att ta sig fram skuttandes mellan grenarna in i skogen så bestämde jag mig för att följa efter. Jag tog med mig en kratta om jag skulle stöta på några hemska nötskrikor eller liknande. Ett par meter från tomtgränsen hamnade hon i svartvita flugsnapparens revir och hanen gjorde direkt utfall mot Pella. Hon skuttade vidare och hamnade till slut på marken. Pella tjattrade men inga föräldrar i sikte. Till slut hade hon tagit sig bort mot hackspettsträdet genom att skutta fram. Flyga verkade hon inte kunna. Det gick bara inte att lämna henne åt sitt öde utan jag bestämde mig för att plocka upp henne. Det gick bra att fånga henne och med en ljuvlig varm dunboll i handen gick jag tillbaka till trädgården. Hon tittade på mig men var alldeles lugn. Var gör man nu av en liten blåmesunge? Jag tog en stor blomkruka och fyllde den med mossa samtidigt som jag bar runt på Pella i andra handen. Tog sen en lövkorg som jag vände upp och ner på. Hämtade också mosad talgboll, pincett och vatten i en burk. Hon ropade på sina föräldrar och ville varken äta eller dricka.
Jag ringde till viltjouren men de var inte speciellt intresserade av en liten fågelunge som var sist ut ur holken och var dålig flygare.
Efter ett tag började Pella putsa sina vingar och småflyga under korgen. Hon tjattrade hela tiden och efter ett tag såg vi en av hennes föräldrar i närheten. Jag tog då av korgen och mamman tog sig fram till henne. Mamman flög dock snabbt därifrån och Pella försökte följa efter ivrigt tjattrande men det blev bara skutt denna gången också. Jag fick hämta tillbaka henne igen. Efter ytterligare en stund verkade hon lite starkare och när jag släppte ut henne så flög hon en liten bit. Satte sig i tujorna bakom granarna och ropade efter sina föräldrar. Blåmesmamman kom och hon flög snabbt efter lite mat till Pella. När mamman försvunnit igen så flög Pella och satte sig på en gren nära svartvita flugsnapparnas holk. Mamman kom med mat igen och när hon återigen försvann så flög Pella en bit igen. Jag följde efter henne tills hon kom för högt upp bland träden. Där slutade min insats för underbara söta Pella och jag hoppas nu att allt går henne väl. Tänk vad man får vara med om när man studerar småfåglarna!
Här kommer foton på sötaste Pella:
Precis nyutflygen!
Vem är du?
Här är jag mamma!
Såå liten!
Underbar!
Hon ser ut att undra vart hon har hamnat!
Inte lätt att få vingarna att lyda!
Flax, flax!
Alldeles ensam och säkert lite rädd! Observera myran som hälsade på Pellas fot!
Mamma, pappa var är ni?
Underbar liten dunboll! :love:
Mamma! Hur söt kan en fågelunge bli?
I väntan på mamma som alldeles strax kom och gav Pella mat!
Se filmen från blåmesungarnas utflygning!
Se en film på blåmesunge nr. 6, Pella, i trädet väntandes på sin mamma!
På återhörande,
Alexandra :-)
På återhörande,
Alexandra :-)
Trackback
