Fåglar, ovanliga och andra.
Det är kul att skåda fåglar och ibland kommer det nya arter till fågelbordet
och det är lite extra kul.
Järnsparven hälsar på ibland och den är så söt. Den äter bara från marken.
Trädkryparen är väldigt svår att se där den välkamouflerad synar av
körsbärsträdet från rot till topp i jakten på insekter! Den börjar alltid nerifrån
och arbetar sig uppåt.
Detta är min absoluta favorit som jag bara fått se två gånger. Den
har då kollat läget men inte ätit något från matarna. Steglitsen är
färggrann och ser mycket exotiskt ut.
I går dök det upp en trast som jag inte kände igen
och i dag var de två stycken. Tycker mest att det liknar en taltrast.
Koltrastarna jagar bort dem och vill inte ha konkurrens om daggmaskarna.
Söt taltrast!
I vintras hade vi besök av en annan trast, en björktrast. Den kom när det var
som kallast och först tyckte vi att det var ett trevligt inslag vid fågelbordet. Den
gillade äpplen men det konstiga var att allt verkade bara rinna rätt igenom så
det blev väldigt skräpigt under den. När äpplena tog slut kom den på att den
kunde sitta på faten till frömatarna och där kunde den sitta länge och bara lassa
in. Tyvärr så var den ganska aggressiv mot de andra fåglarna. Med koltrastarna
var det riktiga slagsmål så fjädrarna rök och björktrasten segrade alltid med sin
större storlek. Tyckte synd om koltrastarna som fick hålla sig borta. När den inte
satt på matarfaten så gömde den sig under granarnas grenar men flög alltid fram
när andra fåglar kom och ville äta för att jaga bort dem. Småfåglarna flög bort i
panik när den dundrade fram. Till skillnad från de andra fåglarna kunde den sitta
och uggla på grenarna efter att det blivit mörkt. Kan säga att vi inte sörjde när
det blev mildväder och den försvann. En av koltrastarna fick ett par vita fjädrar
i det svarta av slagsmålen och honom kallar vi nu för "spot".
Här kommer ett par bilder på vinterns trastslagsmål:
Så här satt han sen surmulet och vakade över sitt revir!
Han åt allt han kom över och blev aldrig mätt!
Björktrasten med sitt älskade äpple!
Mitt äpple!
Sen blev det trastfight igen. Se så synd det är om Spot!
Koltrastar som är glada åt att en viss herr björktrast har flyttat!
Spot till höger i bild.
och det är lite extra kul.
Järnsparven hälsar på ibland och den är så söt. Den äter bara från marken.
Trädkryparen är väldigt svår att se där den välkamouflerad synar av
körsbärsträdet från rot till topp i jakten på insekter! Den börjar alltid nerifrån
och arbetar sig uppåt.
Detta är min absoluta favorit som jag bara fått se två gånger. Den
har då kollat läget men inte ätit något från matarna. Steglitsen är
färggrann och ser mycket exotiskt ut.
I går dök det upp en trast som jag inte kände igen
och i dag var de två stycken. Tycker mest att det liknar en taltrast.
Koltrastarna jagar bort dem och vill inte ha konkurrens om daggmaskarna.
Söt taltrast!
I vintras hade vi besök av en annan trast, en björktrast. Den kom när det var
som kallast och först tyckte vi att det var ett trevligt inslag vid fågelbordet. Den
gillade äpplen men det konstiga var att allt verkade bara rinna rätt igenom så
det blev väldigt skräpigt under den. När äpplena tog slut kom den på att den
kunde sitta på faten till frömatarna och där kunde den sitta länge och bara lassa
in. Tyvärr så var den ganska aggressiv mot de andra fåglarna. Med koltrastarna
var det riktiga slagsmål så fjädrarna rök och björktrasten segrade alltid med sin
större storlek. Tyckte synd om koltrastarna som fick hålla sig borta. När den inte
satt på matarfaten så gömde den sig under granarnas grenar men flög alltid fram
när andra fåglar kom och ville äta för att jaga bort dem. Småfåglarna flög bort i
panik när den dundrade fram. Till skillnad från de andra fåglarna kunde den sitta
och uggla på grenarna efter att det blivit mörkt. Kan säga att vi inte sörjde när
det blev mildväder och den försvann. En av koltrastarna fick ett par vita fjädrar
i det svarta av slagsmålen och honom kallar vi nu för "spot".
Här kommer ett par bilder på vinterns trastslagsmål:
Så här satt han sen surmulet och vakade över sitt revir!
Han åt allt han kom över och blev aldrig mätt!
Björktrasten med sitt älskade äpple!
Mitt äpple!
Sen blev det trastfight igen. Se så synd det är om Spot!
Koltrastar som är glada åt att en viss herr björktrast har flyttat!
Spot till höger i bild.
Björktrast som hugger in på äpplet.
I december fick jag se sidensvansar för första gången i våra trakter. Otroligt vackra
fåglar och med en stor aptit på bär!
På återhörande,
Alexandra :-)
fåglar och med en stor aptit på bär!
På återhörande,
Alexandra :-)
Ovälkommet besök i trädgården, fågelfilmer mm.
I mitten av januari så verkade det snöa när jag tittade upp mot trädet där
fågelmatarna hänger. Nu var det inte snö utan något helt annat. En stackars
småfågel hade fått släppa till livet åt en sparvhökshane som nu satt och
plockade den uppe i grenverket. Detta var förklaringen till de röda fläckar
jag sett i snön ett par veckor tidigare. Det var alltså inte första gången den
var på visit. Eftersom skadan redan var skedd så försökte jag få till ett par
bilder på den.
Stackars lilla grönsiska!
Mätt och belåten. En sparvhökshane behöver äta tre småfåglar om dagen.
Hej då höken!
För att hjälpa fåglarna att gömma sig för hökar gav vi oss ut på jakt efter
något skydd och hittade ett par julgranar som vi satte vid matarna. Nu blev
det lättare för fåglarna att söka skydd och svårare för höken att se dem.
Fodermatshållaren i stål kläddes med tallgrenar.
Sparvhöken har inte setts till något mer!
En tofsmes invigde tallruskorna runt fodermatshållaren.
Jag fick lite dåligt samvete för småfåglarna i ett par dagar och bjöd dem på
lite extra godsaker. Jag vill ju inte utsätta dem för faror när de kommer hit
för att äta. Tanken var inte att jag skulle bjuda rovfåglar på mat också.
Levande föda dessutom.
Småfåglarna är ständigt på sin vakt och spejar åt alla håll under de sekunder
de stannar för att äta!
Grönsiskorna kom snabbt tillbaka igen och verkade inte bekymrade.
Denna söta talgoxe utan stjärtfjädrar tror jag hade lyckats klara sig från
en rovfågelsattack! Den kunde flyga utan problem och fjädrarna växte
succesivt ut igen.
De fick en liten annorlunda form när de vuxit ut igen så denna talgoxe
känner vi igen numera :-).
Man får se mycket av naturen när man matar fåglar. Ibland är det någon
liten fågel som är sjuk och dör. Fåglar som krockar med fönstret mm.
På återhörande,
Alexandra :-)
fågelmatarna hänger. Nu var det inte snö utan något helt annat. En stackars
småfågel hade fått släppa till livet åt en sparvhökshane som nu satt och
plockade den uppe i grenverket. Detta var förklaringen till de röda fläckar
jag sett i snön ett par veckor tidigare. Det var alltså inte första gången den
var på visit. Eftersom skadan redan var skedd så försökte jag få till ett par
bilder på den.
Stackars lilla grönsiska!
Mätt och belåten. En sparvhökshane behöver äta tre småfåglar om dagen.
Hej då höken!
För att hjälpa fåglarna att gömma sig för hökar gav vi oss ut på jakt efter
något skydd och hittade ett par julgranar som vi satte vid matarna. Nu blev
det lättare för fåglarna att söka skydd och svårare för höken att se dem.
Fodermatshållaren i stål kläddes med tallgrenar.
Sparvhöken har inte setts till något mer!
En tofsmes invigde tallruskorna runt fodermatshållaren.
Jag fick lite dåligt samvete för småfåglarna i ett par dagar och bjöd dem på
lite extra godsaker. Jag vill ju inte utsätta dem för faror när de kommer hit
för att äta. Tanken var inte att jag skulle bjuda rovfåglar på mat också.
Levande föda dessutom.
Småfåglarna är ständigt på sin vakt och spejar åt alla håll under de sekunder
de stannar för att äta!
Grönsiskorna kom snabbt tillbaka igen och verkade inte bekymrade.
Denna söta talgoxe utan stjärtfjädrar tror jag hade lyckats klara sig från
en rovfågelsattack! Den kunde flyga utan problem och fjädrarna växte
succesivt ut igen.
De fick en liten annorlunda form när de vuxit ut igen så denna talgoxe
känner vi igen numera :-).
Man får se mycket av naturen när man matar fåglar. Ibland är det någon
liten fågel som är sjuk och dör. Fåglar som krockar med fönstret mm.
På återhörande,
Alexandra :-)
Foton på Kicki med fästman
Här kommer nu ett par bilder på hyresgästen Kicki. Var först lite rädd att jag störde henne för då hon flugit ur holken efter att ha kollat läget där inne dröjde det en bra stund innan hon återvände. Talgoxar som kan verka väldigt coola på matplatsen kan vara oerhört lättstörda vid holkar och bon. Om de blir störda kan de t.o.m. överge bo och ungar.
Kicki verkade prata med sin fästman och det är förklaringen till att hon flyger ut och in ett par gånger innan hon nattar sig. Han sitter kvar utanför tills hon kommit till ro därinne *gulligt*.
Just nu samlar jag päls från pudlarna och det blir en hel del när jag klipper dem. Den ska hängas upp i en tom talgbollshållare så fåglarna kan hämta bomaterial där. Blir mjukt och skönt får fågelungarna att ligga på pudelpäls :-).
Just nu har vi ett svartmespar, ett tofsmespar, ett blåmespar, ett nötväckepar, troligtvis flera talgoxepar samt hackspettsparet. Grönfinkar har jag också sett av båda sorter. Pilfinkarna kan jag inte se könsskillnad på. Grönsiskorna som fortfarande är många lämnar oss nog innan häckningssäsongen drar igång.
Av flyttfåglarna är det bara ringduvorna som jag sett men fler borde dyka upp när som helst. Eftersom jag har åretruntmatning av fåglar här så brukar de komma och visa upp sina ungar på försommaren. Det går dessutom åt mycket mer fågelmat på sommaren mot på vintern. Fördelarna för häckande par är stora. Man märker att föräldrarna kommer och äter massor ur matarna medan de koncentrerar sig på att ge ungarna insekter.
Det började skymma när dessa bilder togs så de är lite mörka. Hoppas ändå ni kan se hur fin Kicki är:
Se så präktig Kicki ser ut! 
Kicki med sin fästman i bakgrunden!
Kicki ser ut som en liten söt dunboll! Honan har lite smalare svart band än hanen.
Nu får vi hålla tummarna att de lyckas så vi får se talgoxebäbisar i holken!
På återhörande,
Alexandra :-)
Klipp om flockar med starar
Kolla in det här klippet på stararna som flyger i enorma sträck! Verkligen coolt!
Murmuration from Sophie Windsor Clive on Vimeo.
På återhörande,
Alexandra :-)
Recept på talgbollar och Alex viltfågelblandning
Talgbollarna som jag gör själv är mums enligt fåglar och ekorrar. Det är inte svårt alls och går ganska snabbt att göra.
Jag förvarar de färdiga talgbollarna i frysen men nu när det blir kallare ute så ska de få vara i garaget istället.
Alex talgbollar:
Recept 1
250 gram cocosfett
50-100 gram milda eller smör
3 dl havregryn, helst fiber för de är mindre
3 dl vetekross
3 dl frö och nötblandning gärna med lite undulatfrön /hirs och nigerfrön/ i
3 dl rödhakegodis /fröer, nötter, torkade mjölmaskar mm./
3 dl majsgryn
3 dl vetekorn
Rödhakegodiset kan bytas ut mot mer viltfågelblandning.
Recept 2
250 gram ister
50-100 gram milda eller smör
3 dl havregryn, helst fiber för de är mindre
3 dl vetekross
3 dl viltfågelfrö gärna med lite undulatfrön i /hirs och nigerfrön/
3 dl majsgryn
3 dl vetekorn
3 dl russin
Alex viltfågelblandning:
8 liter solrosfrö
1 liter havregryn, helst fiber
½ liter hampfrö
½ liter jordnötter, helst krossad
Skaka ihop allt och förvara det i en hink.
Jag blandar ihop en egen fröblandning till fåglarna eftersom de som går att köpa innehåller alldeles för mycket havre och för lite av de fröer som fåglarna tycker bäst om som solrosfrön. Alternativt kan man välja att bara ge fåglarna solrosfrön. Det tycker de flesta fåglar är gott och det är ett mycket fettrikt frö.
Recept 1:
Smält cocosfettet eller istern på medelstark värme. Ta sen bort kastrullen från plattan.
Blanda i havregryn,
vetekross,
frö och nötblandning,
rödhakegodis,
majsgryn och
vetekorn.
Rör runt alltihop och blanda också i lite milda eller smör. Om smeten ser väldigt lös ut så kan mer fröblandning hällas i.
Recept 2:
Pytsa ut blandningen i lämpliga kärl. Jag har valt storlekar som passar för de talgbollshållare jag har. Avklippta mjölkpaket är utmärkta men även kaffekoppar och små plastburkar.
Låt dem nu svalna lite i kyl eller frys.
Håll plastburkar och kaffekoppar upp och ner i varm vattenstråle tills de släpper. Färdigt!
Hemmagjorda talgbollar gillas verkligen av fåglarna. Köpetalgbollar är de inte alltid så förtjusta i så man kan ju undra vad de egentligen innehåller?
Talgoxarna hugger in!
Lycka till med fågelmatstillverkningen!
På återhörande,
Alexandra :-)
Jag förvarar de färdiga talgbollarna i frysen men nu när det blir kallare ute så ska de få vara i garaget istället.
Alex talgbollar:
Recept 1
250 gram cocosfett
50-100 gram milda eller smör
3 dl havregryn, helst fiber för de är mindre
3 dl vetekross
3 dl frö och nötblandning gärna med lite undulatfrön /hirs och nigerfrön/ i
3 dl rödhakegodis /fröer, nötter, torkade mjölmaskar mm./
3 dl majsgryn
3 dl vetekorn
Rödhakegodiset kan bytas ut mot mer viltfågelblandning.
Recept 2
250 gram ister
50-100 gram milda eller smör
3 dl havregryn, helst fiber för de är mindre
3 dl vetekross
3 dl viltfågelfrö gärna med lite undulatfrön i /hirs och nigerfrön/
3 dl majsgryn
3 dl vetekorn
3 dl russin
Alex viltfågelblandning:
8 liter solrosfrö
1 liter havregryn, helst fiber
½ liter hampfrö
½ liter jordnötter, helst krossad
Skaka ihop allt och förvara det i en hink.
Jag blandar ihop en egen fröblandning till fåglarna eftersom de som går att köpa innehåller alldeles för mycket havre och för lite av de fröer som fåglarna tycker bäst om som solrosfrön. Alternativt kan man välja att bara ge fåglarna solrosfrön. Det tycker de flesta fåglar är gott och det är ett mycket fettrikt frö.
Recept 1:
Smält cocosfettet eller istern på medelstark värme. Ta sen bort kastrullen från plattan.
Blanda i havregryn,
vetekross,
frö och nötblandning,
rödhakegodis,
majsgryn och
vetekorn.
Rör runt alltihop och blanda också i lite milda eller smör. Om smeten ser väldigt lös ut så kan mer fröblandning hällas i.
Recept 2:
Pytsa ut blandningen i lämpliga kärl. Jag har valt storlekar som passar för de talgbollshållare jag har. Avklippta mjölkpaket är utmärkta men även kaffekoppar och små plastburkar.
Låt dem nu svalna lite i kyl eller frys.
Håll plastburkar och kaffekoppar upp och ner i varm vattenstråle tills de släpper. Färdigt!
Hemmagjorda talgbollar gillas verkligen av fåglarna. Köpetalgbollar är de inte alltid så förtjusta i så man kan ju undra vad de egentligen innehåller?
Talgoxarna hugger in!
Lycka till med fågelmatstillverkningen!
På återhörande,
Alexandra :-)
Årets sista fågelungar.
I slutet av sommaren hade vi turen att få uppleva ännu fler fågelungar.
De flesta fåglar ser likadana ut som övriga i sin art men Biffen var ett undantag. Rund
som en liten boll var jag förvånad över att han överhuvudtaget kunde flyga.
Han tänkte ständigt på mat och var inte riktigt som de andra fåglarna. Biffen satt
ibland ensam kvar och åt långt efter att övriga flocken gett sig av. Hoppas bara att
han inte blir tagen av något rovdjur.
Han såg lite busig ut där han doppade fötterna i badet.
På bilden är Biffen ett par veckor äldre och det syns tydligt vad mycket större han är i
jämförelse med sina artfränder!
Här var det matning av hungriga grönfinksungar!
Den lilla rödhakeungen var ljuvlig!
Nykläckt talgoxeunge!
Hur kan ungen vrida på huvudet sådär?
Fågelungar kan kvävas av hela jordnötter så därför är det viktigt att endast
servera nötterna i nät under sommaren.
Blöt talgoxeunge! Oftast får talgoxarna bara 1 kull i början på sommaren
men här hade vi tur att de boade 1 gång till.
Gråsparvarna fick också nya söta ungar! De var väl kamouflerade.
3 koltrastungar kom förbi en dag och var på bushumör. De flaxade omkring
och jagade småfåglarna. Plaskade i vattnet och smakade lite på maten.
Kanske kommer de och hälsar på oss i vinter!
Denna bofinksunge kallade vi för Burre för han hade burrat upp sig, satt och skakade
och hade tappat bort sin flock. Han kunde inte flyga och ville inte ha levande larver
som vi bjöd från pincett. Efter ett tag så verkade han kvickna till, försökte äta lite frön
och flög sen vingligt iväg. Jag hoppas verkligen att han klarade sig.
När man kommer de vilda djuren så här nära så får man tyvärr även se djur som
är sjuka och ibland hitta dem döda. Vi hade ekorrbegravning mitt i sommaren samt
även begravning av en bofinkshona som jag tror hade krockat med fönsterrutan.
På återhörande,
Alexandra :-)
De flesta fåglar ser likadana ut som övriga i sin art men Biffen var ett undantag. Rund
som en liten boll var jag förvånad över att han överhuvudtaget kunde flyga.
Han tänkte ständigt på mat och var inte riktigt som de andra fåglarna. Biffen satt
ibland ensam kvar och åt långt efter att övriga flocken gett sig av. Hoppas bara att
han inte blir tagen av något rovdjur.
Han såg lite busig ut där han doppade fötterna i badet.
På bilden är Biffen ett par veckor äldre och det syns tydligt vad mycket större han är i
jämförelse med sina artfränder!
Här var det matning av hungriga grönfinksungar!
Den lilla rödhakeungen var ljuvlig!
Nykläckt talgoxeunge!
Hur kan ungen vrida på huvudet sådär?
Fågelungar kan kvävas av hela jordnötter så därför är det viktigt att endast
servera nötterna i nät under sommaren.
Blöt talgoxeunge! Oftast får talgoxarna bara 1 kull i början på sommaren
men här hade vi tur att de boade 1 gång till.
Gråsparvarna fick också nya söta ungar! De var väl kamouflerade.
3 koltrastungar kom förbi en dag och var på bushumör. De flaxade omkring
och jagade småfåglarna. Plaskade i vattnet och smakade lite på maten.
Kanske kommer de och hälsar på oss i vinter!
Denna bofinksunge kallade vi för Burre för han hade burrat upp sig, satt och skakade
och hade tappat bort sin flock. Han kunde inte flyga och ville inte ha levande larver
som vi bjöd från pincett. Efter ett tag så verkade han kvickna till, försökte äta lite frön
och flög sen vingligt iväg. Jag hoppas verkligen att han klarade sig.
När man kommer de vilda djuren så här nära så får man tyvärr även se djur som
är sjuka och ibland hitta dem döda. Vi hade ekorrbegravning mitt i sommaren samt
även begravning av en bofinkshona som jag tror hade krockat med fönsterrutan.
På återhörande,
Alexandra :-)
Sommarens fågelungar, stenknäck, sädesärla, rödhake, bofink mm. forts...
Pilfinksungen var extra näpen och söt.
Den fick mycket mat!
Nu kan du svälja!
Så söta de är!
När vi kom hem från semestern såg vi att stenknäcksparet fått två fina ungar! Jättesöta var de och väl kamouflerade.
Det är en spännande fågel som vi inte ser så ofta.
Stenknäcken är lite papegojlik!
Talgoxeungarna hade vuxit och ...
... blivit många fler! 5 talgoxeungar och 1 blåmesunge på samma talgboll.
Lika många på jordnötterna!
Blåmesungen är så liten och söt!
För att vara i storlek bland de minsta är den ändå väldigt tuff!
Här försöker de ta sig in i ekorrmataren! Särskilt talgoxeungarna försöker ofta hacka sig in till godsakerna där.
Grönfinksungen har fina milda färger!
Nötväckans unge är söt och känns igen på sin fläckiga buk!
Det är en trevlig fågel som vi gärna ser vid fågelbordet.
Så fina vingar den har!
En fin rödhakeunge fick jag syn på och en sådan hade jag aldrig sett förut. Den rörde sig precis som de vuxna men såg helt annorlunda ut till färgen.
Svartmesungen var lite blyg men väldigt fin!
Bofinksungen var så fin med sina pastellfärger!
Ljuvligt söt sädesärlaunge! Som en rund liten boll och den vippade på stjärten precis som de vuxna.
Den var hungrig och pep efter sina föräldrar!
Mat, mat!
Den hittade sitt syskon en bit bort!
Två små nystan!
Ska vi leka?
Hur söt kan man bli?
På återhörande,
Alexandra :-)
Nytt fågelhus
Fåglarna behövde ett nytt "hus" och jag föll för denna "multiholk". Den kan användas som matare på vintern och holk på sommaren. Jag ska pröva att göra om den till holk till våren men om den inte får några hyresgäster så kommer jag fortsätta ha den som matare.
Eftersom jag ville att den skulle se ut som vårt hus i färgen så införskaffade jag den omålade varianten.
Här hjälpte Cissie till med målningen!
Det vita är på plats!
Färdigmålat och uppsatt i trädgården!
Det pryder sin plats framför köksfönstret!
Fåglarna var lite avvaktande först men det dröjde inte länge innan en talgoxe tog sig en närmare titt!
Här fanns det god mat! Ska berätta det för mina polare *ler*.
Fin utsikt!
Vad har du för mat hos dig?
Kolla in stilen på fågeln till höger!
Grönfinkarna satt länge och åt. De gillade den nya mataren!
Jag är också mycket nöjd med huset och rekommenderar varmt denna variant på fågelmatare.
På återhörande,
Alexandra :-)
Barnkammarträdet
Naturen är verkligen en barnkammare nu och de flesta djur har fått ungar. Det är lätt att förstå att hundar måste hållas under uppsikt vid promenader i skog och mark.
Körsbärsträdet har blivit invaderat av nya små familjer både i lövverket och på marken. Det är så sött att se omsorgen som ungarna får av sina föräldrar.
Först ut är talgoxarna:
Hungrig!
Mera mat!
Tack! Det var gott!
Ungen är lite blekare i det gula.
Jag är inte mätt!
Tack mamma!
Sen pilfinkarna:
Pilfinksungen är jättesöt!
Den är också ständigt hungrig och verkar aldrig bli mätt!
Grönfinkarna:
Grönfinksmamman har två ungar att mata!
Se så söta de är!
Mamman börjar tröttna på sina ungars tjat...
...och ger sig iväg!
Nu får pappa ta över!
Det gör han gärna :-)!
Mer, mer!
OK!
Hela familjen samlad!
Tvillingar!
Björktrastarna:
Björktrastarna har också ungar som vill ha mat. Här ska de få en smaskig daggmask!
Liten unge som vill ha mat!
Hackspettarna:
Lille Pingu kommer nu både med och utan sin mamma. När mamma är med blir han matad med frön, bröd och insekter. Rapunzels boning är tom och varken hon eller pappan har synts till. Det känns lite tomt att inte se hennes röda kalufs uppe i trädet.
På återhörande,
Alexandra :-)
Körsbärsträdet har blivit invaderat av nya små familjer både i lövverket och på marken. Det är så sött att se omsorgen som ungarna får av sina föräldrar.
Först ut är talgoxarna:
Hungrig!
Mera mat!
Tack! Det var gott!
Ungen är lite blekare i det gula.
Jag är inte mätt!
Tack mamma!
Sen pilfinkarna:
Pilfinksungen är jättesöt!
Den är också ständigt hungrig och verkar aldrig bli mätt!
Grönfinkarna:
Grönfinksmamman har två ungar att mata!
Se så söta de är!
Mamman börjar tröttna på sina ungars tjat...
...och ger sig iväg!
Nu får pappa ta över!
Det gör han gärna :-)!
Mer, mer!
OK!
Hela familjen samlad!
Tvillingar!
Björktrastarna:
Björktrastarna har också ungar som vill ha mat. Här ska de få en smaskig daggmask!
Liten unge som vill ha mat!
Hackspettarna:
Lille Pingu kommer nu både med och utan sin mamma. När mamma är med blir han matad med frön, bröd och insekter. Rapunzels boning är tom och varken hon eller pappan har synts till. Det känns lite tomt att inte se hennes röda kalufs uppe i trädet.
På återhörande,
Alexandra :-)
Kylhandduk mm.
Värmeböljan fortsätter så nu har vi köpt ytterligare en kylande produkt. En kylhandduk! Den blir bra att ha för hundarna när det krävs extra svalka.
Kylmattan är fortfarande sval och skön. Man kan ju undra vad den innehåller? En gång i veckan ska den få 2 koppar vatten så den inte torkar ihop :-). Jag har den faktiskt själv just nu på natten, under lakanet.
Till mälarens sköna vatten åker vi nästan varje dag och det är riktigt behaglig temperatur i vattnet nu.
Såg en duktig andmamma med 7 söta andbarn. De följde sin mamma så fint:
Mamman först och en hel rad med följsamma små andbarn.:love:
En annan and som letade mat!
Man får akta tårna när de kommer nära. De kan nypas *ler*.
Snygg skrattmås som precis ska lyfta!
På återhörnade,
Alexandra
Kylmattan är fortfarande sval och skön. Man kan ju undra vad den innehåller? En gång i veckan ska den få 2 koppar vatten så den inte torkar ihop :-). Jag har den faktiskt själv just nu på natten, under lakanet.
Till mälarens sköna vatten åker vi nästan varje dag och det är riktigt behaglig temperatur i vattnet nu.
Såg en duktig andmamma med 7 söta andbarn. De följde sin mamma så fint:
Mamman först och en hel rad med följsamma små andbarn.:love:
En annan and som letade mat!
Man får akta tårna när de kommer nära. De kan nypas *ler*.
Snygg skrattmås som precis ska lyfta!
På återhörnade,
Alexandra
Fågelliv i trädgården
Det händer mycket i naturen nu och det är så härligt att få följa skiftningarna från dag till dag. Jag matar fortfarande fåglarna men de som kommer gör det lite mer sällan och hela tiden i par. Det är så sött. T.o.m ekorren Piff hade ett tag en liten hona Paff men nu ser jag ingen av dem speciellt ofta. De kanske har fått ungar?
Ibland hörs det konstiga ihåliga ljud i skogen. Johan trodde det var tallarna som knarrade men nu har jag fått svaret :
Hacke som försöker göra hålet större i fågelholken! Nu lär ju inga småfåglar våga sig dit.
Vi har tre holkar vid tomtgränsen och i den ena har en talgoxefamilj flyttat in:
Talgoxe med Blondiepäls i näbben. Så mjukt och skönt ungarna kommer få det!
I den andra bor numera en söt liten blåmesfamilj:
Här är det upptaget!
Två små rödhakar verkade som de tänkte bygga bo under garagetaket men nu har jag inte sett dem just där på ett tag så de kanske insåg att det inte var den bästa av platser :-)?
Ett litet förtjusande grönfinkspar som kommer troget varje dag. De sitter länge tillsammans och äter långsamt av hampfröna. Sött!
Ett ringduvepar har vi som har vänslats på husnocken:
Blyger!
Nötskrikorna har också bildat par och de samlar kvistar till boet och kommer då och då till fågelbaren och förser sig. Lite skräniga är de och väldigt lättskrämda men så vackra att se på så det har vi överseende med.
På återhörande,
Alexandra
Ibland hörs det konstiga ihåliga ljud i skogen. Johan trodde det var tallarna som knarrade men nu har jag fått svaret :
Hacke som försöker göra hålet större i fågelholken! Nu lär ju inga småfåglar våga sig dit.
Vi har tre holkar vid tomtgränsen och i den ena har en talgoxefamilj flyttat in:
Talgoxe med Blondiepäls i näbben. Så mjukt och skönt ungarna kommer få det!
I den andra bor numera en söt liten blåmesfamilj:
Här är det upptaget!
Två små rödhakar verkade som de tänkte bygga bo under garagetaket men nu har jag inte sett dem just där på ett tag så de kanske insåg att det inte var den bästa av platser :-)?
Ett litet förtjusande grönfinkspar som kommer troget varje dag. De sitter länge tillsammans och äter långsamt av hampfröna. Sött!
Ett ringduvepar har vi som har vänslats på husnocken:
Blyger!
Nötskrikorna har också bildat par och de samlar kvistar till boet och kommer då och då till fågelbaren och förser sig. Lite skräniga är de och väldigt lättskrämda men så vackra att se på så det har vi överseende med.
På återhörande,
Alexandra
Glöm inte att mata fåglarna! Många bilder.
Det är tufft för småfåglarna denna bistra vinter. Lägg gärna ut lite extra gott till dem så de klarar av kylan.
Jag har ganska många fåglar som uppsöker fågelmaten nu. Körsbärsträdet är nedtyngt av matbarer och talgbollar. Det är kul att studera fågellivet och här kommer lite bilder på trädgårdens bevingade besökare:
Grönfink
Nötväcka med favoriten solrosfrö i näbben!
En talgoxe som ser ut som en liten farbror :-)
Favoritfoto på blåmesen!
En bildsvit på grönsiskan som försvarar maten:
Talgoxen ser kul ut där den kommer som ett jetplan på inflygning!
Grönsiskan anar faran och morskar upp sig!
Jag var här först! Grönsiskan försvarar jordnötterna och skrämmer bort talgoxen.
En bildsvit på en roligt talgoxe:
Här var det halt!
Frusen om benet!
Klart för landning!
Take off!
I går var det rekordkallt med 23 minusgrader. Då såg lilla grönsiskan ut så här:
Blåmesen likaså:
Sist men inte minst fick vi besök av hacke hackspett:
Han fällde ut sina stora färgglada segel och gav sig av efter en kort stund!
På återhörande,
Alexandra :-)
Jag har ganska många fåglar som uppsöker fågelmaten nu. Körsbärsträdet är nedtyngt av matbarer och talgbollar. Det är kul att studera fågellivet och här kommer lite bilder på trädgårdens bevingade besökare:
Grönfink
Nötväcka med favoriten solrosfrö i näbben!
En talgoxe som ser ut som en liten farbror :-)
Favoritfoto på blåmesen!
En bildsvit på grönsiskan som försvarar maten:
Talgoxen ser kul ut där den kommer som ett jetplan på inflygning!
Grönsiskan anar faran och morskar upp sig!
Jag var här först! Grönsiskan försvarar jordnötterna och skrämmer bort talgoxen.
En bildsvit på en roligt talgoxe:
Här var det halt!
Frusen om benet!
Klart för landning!
Take off!
I går var det rekordkallt med 23 minusgrader. Då såg lilla grönsiskan ut så här:
Blåmesen likaså:
Sist men inte minst fick vi besök av hacke hackspett:
Han fällde ut sina stora färgglada segel och gav sig av efter en kort stund!
På återhörande,
Alexandra :-)
Fåglar på strömmen
Det finns hopp om våren. När solen skiner så blir det dagsmeja och fåglarna har börjat att sjunga små vårserenader. Dagarna har också blivit mycket ljusare.
Dagen startade bra med härlig vintersol. Det var såpass många minusgrader att jag vågade mig ut i skogen med bara täcke på de kortklippta hundarna. De övriga var utan. Tyvärr så var inte termometern att lita på och efter sista dagarnas snöstorm var det ofantliga mängder snö i skogen och bara ett smalt spår som någon enstaka gått i förre oss. Resultatet blev hundar som såg ut som snögubbar med stora klumpar hängandes från ben och mage *morr*. Nästan hemma kom jag på att vattnet var avstängt i dag också p.g.a. byte av brandpost i gatan utanför.
Det var bara att gilla läget och Fanny blev i allafall hjälpligt fri från snö i det vatten som fanns kvar i ledningen.
Sedan grabbade jag kameran och gav mig in till stan för en fotosejour på strömmens fåglar:
En skrattmås på jakt efter brödbitar!
Vattnet var fullt av många sorters fåglar. Skrattmåsarna flög omkring och
var inte så lätta att fånga på bild.
Storskrakeherren putsar kostymen!
Fru storskrake med sitt vackra rödbruna huvud. Sothöna i bakgrunden.
Duvan fick jag på bild som bonus när jag fotade en mås. Se så fint den håller in sina ben.
Frihet!
En sothöna går in för landning!
Vacker svan
Storskraken högst upp i bild har dragit vinstlotten och alla andra försöker ta brödbiten!
En duva som nästan trillar över kanten!
Skrattmås i vinterskrud
En tonårssvan med liten sothöna i bakgrunden.
På återhörande,
Alexandra :-)
Dagen startade bra med härlig vintersol. Det var såpass många minusgrader att jag vågade mig ut i skogen med bara täcke på de kortklippta hundarna. De övriga var utan. Tyvärr så var inte termometern att lita på och efter sista dagarnas snöstorm var det ofantliga mängder snö i skogen och bara ett smalt spår som någon enstaka gått i förre oss. Resultatet blev hundar som såg ut som snögubbar med stora klumpar hängandes från ben och mage *morr*. Nästan hemma kom jag på att vattnet var avstängt i dag också p.g.a. byte av brandpost i gatan utanför.
Det var bara att gilla läget och Fanny blev i allafall hjälpligt fri från snö i det vatten som fanns kvar i ledningen.
Sedan grabbade jag kameran och gav mig in till stan för en fotosejour på strömmens fåglar:
En skrattmås på jakt efter brödbitar!
Vattnet var fullt av många sorters fåglar. Skrattmåsarna flög omkring och
var inte så lätta att fånga på bild.
Storskrakeherren putsar kostymen!
Fru storskrake med sitt vackra rödbruna huvud. Sothöna i bakgrunden.
Duvan fick jag på bild som bonus när jag fotade en mås. Se så fint den håller in sina ben.
Frihet!
En sothöna går in för landning!
Vacker svan
Storskraken högst upp i bild har dragit vinstlotten och alla andra försöker ta brödbiten!
En duva som nästan trillar över kanten!
Skrattmås i vinterskrud
En tonårssvan med liten sothöna i bakgrunden.
På återhörande,
Alexandra :-)
