Fanny även kallad guldet!

Fanny är flockledare för de 4- benta och en mycket speciell liten toyfröken. Hon är mycket välbevarad och härligt svart för sin ålder. Hon är som Lassie för ena dottern och hon ligger på egen kudde i dotterns säng varje natt :-).

Fanny fostrar sitt barnbarn Stella, som är en del av den speciella "Fannygenerationen", och Stella har redan visat att hon har en del typiska Fannygenerationegenskaper. Att smyga är en sådan egenskap som Fanny är specialist på. Fanny kan gömma sig bakom en blomkruka, fixera sitt offer med bordercollieblick och sen hoppa fram och sätta igång jakten på den oftast intet ont anande systern. Ibland lägger hon sig platt på marken alldeles blickstilla innan attacken.
Ett annat kännetecken är den speciella Fannyblicken. Att vifta med svansen på snedden är ett tredje :-)! Det ser så sött ut.

"
Fannys gamla sele såg inte skön ut och var helt ofodrad. Hittade denna från Björkis och den sitter jättebra på henne. Jag släpper alltid mina hundar med varsin koppelstump hängande så att jag snabbt kan samla upp dem igen. De kortklippta har sele och då blir det inte så trassligt med kopplet.

Dagarna går just nu åt till att bada och klippta samtliga och det är så ljuvligt med nybadade pudlar. Så gott de luktar och så vackra de blir. En fröjd för ögat :-).


På återhörande,
Alexandra :-)

Barnkammarträdet forts.

Vi har många ekorrar som kommer dagligen och här är lite foton på nykomlingarna och deras mamma:


Petter och Petronella växer...


....och busar!







Ekorrhonan Paff som är mamma till Petronella och Petter har visat sig i ny skrud. Örontofsarna är borta och pälsen är nu röd och fin. Under vintern och våren var hon mer brungrå som en brun pudel som tappat färgen :-). Hoppas att ekorrungarna från kull nr. 2 kommer för att äta när de blivit stora nog att lämna boet.

På återhörande,
Alexandra :-)

Barnkammarträdet

Naturen är verkligen en barnkammare nu och de flesta djur har fått ungar. Det är lätt att förstå att hundar måste hållas under uppsikt vid promenader i skog och mark.

Körsbärsträdet har blivit invaderat av nya små familjer både i lövverket och på marken. Det är så sött att se omsorgen som ungarna får av sina föräldrar.

Först ut är talgoxarna:


Hungrig!


Mera mat!


Tack! Det var gott!


Ungen är lite blekare i det gula.


Jag är inte mätt!


Tack mamma!

Sen pilfinkarna:

Pilfinksungen är jättesöt!


Den är också ständigt hungrig och verkar aldrig bli mätt!

Grönfinkarna:


Grönfinksmamman har två ungar att mata!


Se så söta de är!


Mamman börjar tröttna på sina ungars tjat...


...och ger sig iväg!


Nu får pappa ta över!


Det gör han gärna :-)!


Mer, mer!


OK!


Hela familjen samlad!


Tvillingar!

Björktrastarna:


Björktrastarna har också ungar som vill ha mat. Här ska de få en smaskig daggmask!


Liten unge som vill ha mat!



Hackspettarna:






Lille Pingu kommer nu både med och utan sin mamma. När mamma är med blir han matad med frön, bröd och insekter. Rapunzels boning är tom och varken hon eller pappan har synts till. Det känns lite tomt att inte se hennes röda kalufs uppe i trädet.

På återhörande,
Alexandra :-)


Hackspettsfamilj nr. 2

I går funderade jag på om det inte var dags att sluta mata fåglar och ekorrar nu för säsongen men bestämde mig för att lite mer solrosfrön kunde de väl ändå få. Jag blev raskt belönad då mamma Hacke kom och visade upp sin söta unge:


Som en liten rund dunboll! Den såg lite ut som en pingvin så den fick heta Pingu :-).


Mamma håller koll!


Solrosfrön utan skal är gott tycker Pingu!


Se så stor Pingu ser ut att vara i jämförelse med hans mamma!


Pingu sitter lugnt och väntar på maten. Kolla in mamman som kommer med mat högst upp till höger i bild!


Tack för maten mamma!


I dag ser Pingu lite mer ut som en äldre hackspett så det verkar som hon burrar upp sig för att se extra liten och hjälplös ut när mamma är bredvid :-).


Snygga Pingu!


Pingu matas med bröd!


Bröd är inte så lätt att äta för en hackspettsunge!


Efter middagen tog jag hundarna på en promenad för att se om lilla Rapunzel var kvar i sitt trädslott och det var hon. Tänkte att det kanske var hon som flugit ut. Ställde mig i slänten för att se bättre men det skulle jag inte ha gjort. Hamnade mitt i ett pissmyrebo och det gjorde ont när jag blev biten på smalbenen men vad gör man inte för
konsten :-).

Det som är lite konstigt är att här har jag en hona med sin unge och i hackspettsboet är det hanen som matar sin telning för fullt. Lollo trodde att de var skilda :-). Ska bli spännande att se om de hör ihop och lilla Pingu flugit ut tidigare och därför tagits om hand av sin mamma. För ett par veckor sedan hade jag i alla fall både en hane och en hona här ivrigt ätande och nu bara en hona?

Lite försök att fånga mamman på bild flygandes. Inte så lätt då det är väldigt mörkt under körsbärsträdets lövverk så här års:









På återhörande,
Alexandra :-)

Unge av större hackspett


Jag har gått förbi ett skogsparti på de dagliga hundpromenaderna där hackspettarna har väsnats väldigt mycket. Jag har sett både herr och fru hackspett oroligt flyga mellan trädstammarna och blev förstås väldigt nyfiken på om de boat i närheten. Jag synade trädstammarna så gott det gick och kunde till slut efter ett par dagar lokalisera var tjattret kom ifrån. Jag såg ett träd som såg lite dött ut i toppen med ett par hackspetts hål på stammen.

 
Vill ha mat nu!


I går hade jag sån tur att en liten hackspettsunge stack ut huvudet och skrek efter mat!






Här vankas det smaskig röd skalbagge!







Så länge som jag hade hundarna med mig kom inte föräldrarna dit men när Cissie tröttnat och tagit med sig flocken hem kom pappan flygande med mat till sin unge. Fantastiskt att få vara med om det! Jag gick hem och hämtade kamera+ stativ och filmade sekvensen nedan:

I slutet av filmen kommer pappan med mat. Ungen är skrikig och krävande :-). Undrar om det finns fler i hålet eller om det bara är en?

En lite kortare film där ungen får mat i början av klippet:


Sista filmen:


På återhörande,
Alexandra :-)

RSS 2.0