Pilfinksungen var extra näpen och söt.


Den fick mycket mat!


Nu kan du svälja!


Så söta de är!


När vi kom hem från semestern såg vi att stenknäcksparet fått två fina ungar! Jättesöta var de och väl kamouflerade.


Det är en spännande fågel som vi inte ser så ofta.


Stenknäcken är lite papegojlik!








Talgoxeungarna hade vuxit och ...


... blivit många fler! 5 talgoxeungar och 1 blåmesunge på samma talgboll.


Lika många på jordnötterna!


Blåmesungen är så liten och söt!


För att vara i storlek bland de minsta är den ändå väldigt tuff!


Här försöker de ta sig in i ekorrmataren! Särskilt talgoxeungarna försöker ofta hacka sig in till godsakerna där.


Grönfinksungen har fina milda färger!


Nötväckans unge är söt och känns igen på sin fläckiga buk!


Det är en trevlig fågel som vi gärna ser vid fågelbordet.


Så fina vingar den har!


En fin rödhakeunge fick jag syn på och en sådan hade jag aldrig sett förut. Den rörde sig precis som de vuxna men såg helt annorlunda ut till färgen.


Svartmesungen var lite blyg men väldigt fin!



Bofinksungen var så fin med sina pastellfärger!




Ljuvligt söt sädesärlaunge! Som en rund liten boll och den vippade på stjärten precis som de vuxna.


Den var hungrig och pep efter sina föräldrar!


Mat, mat!


Den hittade sitt syskon en bit bort!


Två små nystan!


Ska vi leka?


Hur söt kan man bli?

På återhörande,
Alexandra :-)