Fåglar, ovanliga och andra.
Det är kul att skåda fåglar och ibland kommer det nya arter till fågelbordet
och det är lite extra kul.
Järnsparven hälsar på ibland och den är så söt. Den äter bara från marken.
Trädkryparen är väldigt svår att se där den välkamouflerad synar av
körsbärsträdet från rot till topp i jakten på insekter! Den börjar alltid nerifrån
och arbetar sig uppåt.
Detta är min absoluta favorit som jag bara fått se två gånger. Den
har då kollat läget men inte ätit något från matarna. Steglitsen är
färggrann och ser mycket exotiskt ut.
I går dök det upp en trast som jag inte kände igen
och i dag var de två stycken. Tycker mest att det liknar en taltrast.
Koltrastarna jagar bort dem och vill inte ha konkurrens om daggmaskarna.
Söt taltrast!
I vintras hade vi besök av en annan trast, en björktrast. Den kom när det var
som kallast och först tyckte vi att det var ett trevligt inslag vid fågelbordet. Den
gillade äpplen men det konstiga var att allt verkade bara rinna rätt igenom så
det blev väldigt skräpigt under den. När äpplena tog slut kom den på att den
kunde sitta på faten till frömatarna och där kunde den sitta länge och bara lassa
in. Tyvärr så var den ganska aggressiv mot de andra fåglarna. Med koltrastarna
var det riktiga slagsmål så fjädrarna rök och björktrasten segrade alltid med sin
större storlek. Tyckte synd om koltrastarna som fick hålla sig borta. När den inte
satt på matarfaten så gömde den sig under granarnas grenar men flög alltid fram
när andra fåglar kom och ville äta för att jaga bort dem. Småfåglarna flög bort i
panik när den dundrade fram. Till skillnad från de andra fåglarna kunde den sitta
och uggla på grenarna efter att det blivit mörkt. Kan säga att vi inte sörjde när
det blev mildväder och den försvann. En av koltrastarna fick ett par vita fjädrar
i det svarta av slagsmålen och honom kallar vi nu för "spot".
Här kommer ett par bilder på vinterns trastslagsmål:
Så här satt han sen surmulet och vakade över sitt revir!
Han åt allt han kom över och blev aldrig mätt!
Björktrasten med sitt älskade äpple!
Mitt äpple!
Sen blev det trastfight igen. Se så synd det är om Spot!
Koltrastar som är glada åt att en viss herr björktrast har flyttat!
Spot till höger i bild.
och det är lite extra kul.
Järnsparven hälsar på ibland och den är så söt. Den äter bara från marken.
Trädkryparen är väldigt svår att se där den välkamouflerad synar av
körsbärsträdet från rot till topp i jakten på insekter! Den börjar alltid nerifrån
och arbetar sig uppåt.
Detta är min absoluta favorit som jag bara fått se två gånger. Den
har då kollat läget men inte ätit något från matarna. Steglitsen är
färggrann och ser mycket exotiskt ut.
I går dök det upp en trast som jag inte kände igen
och i dag var de två stycken. Tycker mest att det liknar en taltrast.
Koltrastarna jagar bort dem och vill inte ha konkurrens om daggmaskarna.
Söt taltrast!
I vintras hade vi besök av en annan trast, en björktrast. Den kom när det var
som kallast och först tyckte vi att det var ett trevligt inslag vid fågelbordet. Den
gillade äpplen men det konstiga var att allt verkade bara rinna rätt igenom så
det blev väldigt skräpigt under den. När äpplena tog slut kom den på att den
kunde sitta på faten till frömatarna och där kunde den sitta länge och bara lassa
in. Tyvärr så var den ganska aggressiv mot de andra fåglarna. Med koltrastarna
var det riktiga slagsmål så fjädrarna rök och björktrasten segrade alltid med sin
större storlek. Tyckte synd om koltrastarna som fick hålla sig borta. När den inte
satt på matarfaten så gömde den sig under granarnas grenar men flög alltid fram
när andra fåglar kom och ville äta för att jaga bort dem. Småfåglarna flög bort i
panik när den dundrade fram. Till skillnad från de andra fåglarna kunde den sitta
och uggla på grenarna efter att det blivit mörkt. Kan säga att vi inte sörjde när
det blev mildväder och den försvann. En av koltrastarna fick ett par vita fjädrar
i det svarta av slagsmålen och honom kallar vi nu för "spot".
Här kommer ett par bilder på vinterns trastslagsmål:
Så här satt han sen surmulet och vakade över sitt revir!
Han åt allt han kom över och blev aldrig mätt!
Björktrasten med sitt älskade äpple!
Mitt äpple!
Sen blev det trastfight igen. Se så synd det är om Spot!
Koltrastar som är glada åt att en viss herr björktrast har flyttat!
Spot till höger i bild.
Björktrast som hugger in på äpplet.
I december fick jag se sidensvansar för första gången i våra trakter. Otroligt vackra
fåglar och med en stor aptit på bär!
På återhörande,
Alexandra :-)
fåglar och med en stor aptit på bär!
På återhörande,
Alexandra :-)
Trackback
